SagoFantasi

Du står där helt ensam i kylan.
Du ser in genom fönstret där de som älskade dig är.
Varför har de glömt dig?
Varför är du inte där?
Du vill så gärna springa in genom dörren och ge dem en kram, skrika att du älskar dem.
Men du kan inte förmå dig att gå fram till dörren.
Du ser in genom fönstret och undrar.
Du ser ner på dina armar och förstår.
Du är inte den de trodde att du var.
De trodde du var så duktig, du sa att du inte var det.
De trodde du mådde så bra, du sa att du inte gjorde det.
De trodde du klarade allt, du sa att du inte gjorde det.
Du sa att du inte klarade mer med de lyssnade inte.
Nu står du där ute i mörkret och ser in på den familj som du en gång hade och förstår.
Du klarade inte mer. du tog bort misstaget.
Misstaget som var du.