- Mörker och panik!

Varför är mitt leende så svårt att hålla uppe?

jag vill inget annat än att falla ner i en liten hög och gråta.
Men jag tänker inte göra det.
Jag ska stå med huvudet högt och le.
Jag ska inte låta Dem vinna

Jag vill vara ensam i mörkret skrika och gråta ut min sorg.
men jag är inte ensam längre.
jag är aldrig ensam.
jag vill så gärna skrika ut all min smärta.
men det går inte.
hur ska jag avreagera mig?
hur ska ja få min chans att skrika?

jag längtar till liseberg. karuseller som går fort och upp och ner åt alla håll och kanter.
då kan jag skrika ut allt som finns i mig.
då kan jag låta all smärta få luft.
för då är det dålt av de glada skriken från andra som åker samma karussel.

Jag vill skrika jag vill gråta. jag vill låta mig övermannas av skakningar och sedan somna av utmatthet i en liten hög i min säng..
Jag vill höra elaka skratt som får mig att bli arg jag vill slå och sparka efter ansikten som inte finns.
Jag vill få slut på smärtan. jag vill slippa trycket från paniken som lurar i mitt hjärta,
men snart snart kan jag skrika.
snart kan jag släppa ut mina demoner genom skirk och tårar.
snart så slipper jag dem.

snart .

kanske jag låter psykopatisk, kanske jag låter helt dum.
men jag vill få bort det.
kanske ska jag inte skriva allt det här, här.
men det är ett sätt att tränga undan paniken yttligare.
och kanske någon förstår mig, kanske någon ser.

Tack.
tack mina vänner som finns där för mig. tack dom som alltid ställerupp när jag behöver.
tack för att ni förstår hur jag är.
tack för att ni inte dömmer mig för det här!

tack för att ni får mig att orka stå upp. tack för att ni finns !!!!!!


- Ohanterbara känslor!

vad kan jag säga mer än att jag älskar dig!
Det finns inga ord för hur mycket du betyder för mig. jag gör allt för dig.
jag tar slut på mig själv. jag går så långt jag kan bara för dig.

men svartsjukan gnager i mej... du berättar om lördagen då du dansade i regnet på power meet.
Jag skrattar och ler och säger att jag inte är svartsjuk. men det lilla monstret i mej har redan börjat växa och äter upp mig inombords.
Det lilla monstret skriker om tider som var förr hur jag inte reagerade, hur det sen visade sig att bli.
Jag vill inget annat än att bara vara med dig visa att du är min. få tjejernas blickar att försvinna från dig.
Det kan jag inte göra.
Jag tänker inte bli en sådan tjej. Istället låter jag monstret äta upp mig och göra mig svagare.
För jag vill inte vara en sådan tjej som blir arg bara du pratar med tjejer.
Så kan jag inte vara. Jag vill inte vara så!

Sötnos. Du är mitt allt.
Det är till dig jag längtar när allt känns hemskt,
Du har sett sidor som ingen annan har gjort, sidor som jag inte vågat släppa fram, som egentligen inte var meningen att du skulle se,
Sidor som tränger sig fram för att jag blir allt svagare, trotts din kärlek.
Det är så mycket som hänt den senaste tiden så mycket hemsk och jobbigt som gör att jag blir svagare.
det beror inte på dig. Förlåt.

Du får mig att le i mörka stunder och accepterar mig som den jag är när jag är utom all kontroll.
Du anar inte hur mycket du betyder för mig älskling.
Det finns så mycket jag vill säga dig som jag inte kan beskriva i ord.
Ett oändligt hav av känslor som svallar genom min kropp genom mitt hjärta och runt omkring mig hela tiden.
Jag har svårt att hantera dem. vad kan jag säga mer än det.
Jag har aldrig haft så mycket känslor i min kropp på en och samma gång.
förstår det inte själv ibland.
Kan inte sortera dem, det är därför känsloskiftningar kan ske så snabbt. Jag kan inte sortera dem.

Jag önskar jag kunde sortera dem.

Men om man jämt var lycklig skulle man inte inse det även om det stod framför ögonen på en!

Jag står med hjärtat i min hand.  Vill du ha det ?



RSS 2.0