- talet är över!
Jag höll mitt tal i nästan exakt 5 min och det gick bra.
Fick till och med in ett litet skämt och jag tror att några mungipor åkte upp. :D
Hoppas på att få ett bra betyg nu, vill verkligen ha VG eller MVG på detta, får jag det får jag det i hela kursen och jag vill verkligen ha ett bra betyg.
Nu är det bara högskole provet i morgon att vara nervös för.... kommer nog inte att gå så bra men okej. det är lugnt..
Jag kommer isf göra om det till nästa år. det kommer att bli bra.
Det måste bli bra.
Hur mår jag då? jo jag mår jätte bar ehlt fantastiskt.
och nu till sanningen. Jag mår jätte dåligt, mitt innre är fullt av mörker och jag vet att jag när som helst kan ramla ihop och gråta, jag blir ledsen för ingenting och jag hatar att ha det så här.
Allt jag vill är att må bra men jag kan inte.
Jag hör hela tiden mina föräldrar bråka och jag är den som är mittimellan.
Kanske blir det bättre om jag flyttar.
Jag ska flytta så fort jag kan. Jag måste det. Vill bort från min bror, men är samtidigt rädd för att förlora mina föräldrar.
vill inte det för de är de personer som betyder mest för mig i hela världen.
- Saker och ting
sitter i skolan igen.... känns som enda tidpunkten jag hinner skriva. känner verkligen inte för att vara kvar i skolan. Vill hem, är jätte röksugen, ska sluta röka. och det är så Jobbigt!!!!!
är verkligen jätte röksugen!
ska hem till min älskling idag och äta vofflor. Jag saknar dig så min älskling!
Marcus kommer på torsdag!!!!! yey något ljus i mörkret iaf!!!
För att förklara för er vem marcus är, marcus är den snällaste människan som finns, han är väldigt smart och har lika dålig humor som jag. Trodde aldrig att det skulle finnas en människa som är lika räddför skräckfilmer som jag mentack och lov så träffade jag marcus.
däremot är han inte lika villig att kolla på dem som jag är :P
Har känt marcus i .... 5 år typ. lite mer kanske men det är runt där och han är den roligaste männsiak som finns:P
Lollos huvuduppsättning:D
många glada skratt och glada tider. och nu komemr han hem till enköping. och han fyller år på söndag :D:D
- Bror
Jag saknar så mycket, det är så mycket som jag förlorat som jag blev av med som försvann.
Vi har prov idag, EU och sånt omkring det. orkar inte plugga även fast jag borde. Jag vill inte orkar inte plugga.
Jag ska plugga!
kl 11 ska jag gå till bredbar och köpa macka och sen ska jag plugga konstant till det blöder ur öronen på mig.
Lördag har jag högskoleprovet och det suger helt totalt för jag kommer aldrig att få ba påäng på det, det känns ju bra.
Eller inte. ska göra det igen i höst antagligen men det kommer gå åt helvete.
Jag vet att du säger att jag ska vara positiv men jag kan inte, jag vet att jag ändå bara blir besviken om jag är det,
Gårdagen var rätt så bra, tack vare madde! hon stöttade mig verkligen, jag hade god lust att skada min bror allvarligt igår. Förlåt mig men jag HATAR honom, och det är inget jag säger bara för att han är min bror utan för att jag verkligen gör det, han älskar att få mig att må dåligt och han finner njutning i att se mig gråta.
Viskar ord som ingen annan hör och om jag säger något så får jag skäll för det.
"Han kommer inte ändra sig, du måste göra det" säger alla omkring mig. men vad ska jag göra då? hur jag än i hela mitt liv har försökt få honom att älska mig så har det bara skitit sig rent ut sagt, han blir bara elakareoch elakare för varje dag som går. Skulle inte förvåna mig om han börjar slå mig igen, Jag är rädd för min bror. han är en psykopat som bara skiter i om han sårar någon annan för han tycker det är kul.
när han var liten var han så elak hela tiden och inte förens mamma skrek åt honom så log han kramade henne och sa godnatt. när hon var så arg att hon kunde spricka då var han nöjd.
Hur kan en människa vara så genomruttet ond?
Jag förstår att han inte har några vänner.
Jág avskyr honom, men jag skulle ändå göra allt för att han skulle älska mig.
Ännu en onåbar dröm.
Lyssna hur det låter, ska det verkligen vara så mellan bror och syster?
- trött
hur jag än försöker så är det ingen av er som märker.
ingen ser det som finns bakom masken.
- vi ses snart
Jag har en otroligt konstig fladdrande känsla i magen. det är som att jag vet vad som kommer hända med mig snart utan att någon annan vet.
jag är så trött på allt som finns runt omkring mig, det är som om jag bara försvunnit.
Men jag vet att snart kommer jag till dig, åh gud som jag har saknar dig varje dag varje sekund saknar jag dig och önskar du fått uppleva de år som har gått.
Du slets ifrån mig allt för tidigt, jag saknar allt med dig, alla våra stunder och alla våra minnen.
och nu när jag bara kommer närmre syudenten saknar jag dig bara mer.
det är så otroligt tomt innuti mig och jag bara vet att om du vore här så skulel allt vara annorlunda, allt skulle inte vara såhär.
Men vi kommer snart ses igen, snart kan jag nog hålla om dig igen och få se ditt leende och höra ditt skratt.
Adjö är ej för alltid.
Snart kommer snabbare än du tror.
- Sorgliga slut
Du vet när du suttit och sett på en enormt bra film och allt bara klaffar, du är säker på att dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar, så plötsligt tar filmen en oväntad vändning och någon av huvudpersonerna dör, du gråter floder och efteråt är filmen fortfarande bra trotts att allt du trodde på bara rämnade.
Du ser filmen om och om igen bara för att du hoppas att på något gudomligt sätt ska slutet ha ändrats och hon/han överlever och det slutar mot alla ods lyckligt, trotts att du vet att du kommer snart att sitta där och gråta för den hundrasjuttioelfte gången och trotts det så kommer du att se filmen ännu ett hundratal gånger igen.
Varför är det så?
varför ser vi på filmen igen? varför utsätter vi oss för samma sak om och om igen trotts att vi vet att det kommer inte sluta lyckligt den här gången heller?
När vi är små gör vi likadant, jag tror att jag såg lejonkungen 300 gånger och hoppades fortfarande att Mofasa skulle klara sig undan och inte ramla ner bland de skenade antiloperna.
När jag blev äldre var det Titanic om och om igen kanske skulle Jack inte frysa ihjäl den här gången kanske skulle han lyckas hålla ut liite till. kanske skulle dom kunna leva det liv de förtjänade tillsammans.
men jag sitter där igen bölande till lejonkungen och Titanic men trotts detta skrämmande faktum att jag gråter floder varje gång, så älskar jag de filmerna, kanske är det bara på grund avv att jag faktiskr får gråta ut och ingen kan säga att det kommer bli bra för det blir det inte, ingen kan säga att jag är fåning för det är verkligen sorgligt.
Jag skulle gissa på att de flesta har någon gång gråtit till nån av dessa filmer och då vet man att man kan inte låta bli.
Kanske är det för att man hoppas alltid på det bästa,
Som tex kärlek, hur många gånger det än slutar med att man ligger där och gråter så blir man ändå förälskad igen. gång på gång. Eller hur?!
Kom inte och säg att det är endorfinerna som spelar in, visst har de säkert ett litet finger med i spelet men jag tror att vi alla är beroende av något och 99% av befolkningen är beroende av snyftare,
Men jag kan inte låta bli att undra, kommer jag få mitt lyckliga slut eller krockar jag med isbberget?
- Klumpedunsen
I måndags stukade jag foten på Ica Maxi och skämde ut mig totalt och idag till råga på potatisen ramlade jag baklänges i stentrappan och slog i bakhuvudet.
Jag måste ju däremot säga att jag valde rätt dag att ha tofs iaf. Hade jag inte haft den hade jag nog slagit upp bakskallen rätt ordentligt.
För att göra saken värre blev jag rätt så yr och började vakla omkring och se almänt drogad ut. Jenny och Fia märkte detta och sa till lärarna när de fick reda på vad jag lyckats med. och för andra gången i mitt liv blev jag ner tvingad i en av sängarna i bäddsalen och fick inte resa mig förens de sa att det var okej.
Jag kunde inte låta bli att le dumt hela tiden, kände mig som en fisk i en jätte liten fiskskål, alla stirrade på mig.
Lyckligtvis fick jag åka hem ganska snart (efter bara en timmes liggande i skolan) då min underbara älskade Jesper kom och hämtade mig och bäddadde sedan ner mig i sängen hemma.
Det var rätt så skönt må jag säga.
Så Tack allihoppa för att ni brydde er om mig när jag Ännu en gång haft otur och mitt huvud kommit ivägen.
Tack :D
- Negativitet?!
Men varför är det så fel?!
Jag har under det senaste året vart med om så mycket besvikelser att jag inte orkar hoppas längre.
Varför ska jag hoppas på något när jag ändå alltid blir besviken.
Men ibland kan jag inte låta bli att hoppas, hoppas på att när jag kommer hem till dig är det städat och fint och du bara för att göra mig glad har diskat upp disken som ligger och väntar i köket.
Att du gått u t med sopporna och tänt ljus och fixat bara för mig.
Men hur mycket jag än hoppas så vet jag ändå att jag kommer att komma hem ser det ut som vanligt och jag får hjälpa dig att städa.
Jag älskar dig, därför hjälper jag dig att städa.
Vad ska jag göra när allt jag hoppats på alltid går i kras? Det har inte bara med dig att göra, det har med allt att göra.
Skolan, hemma, vänner ja allt.
Kanske jag behöver hjälp att lära mig hoppas igen, kanske måste någon visa att om man inte hoppas blir man bara mer besviken?!
För är det inte så?
Man säger att man inte hoppas och tror då att det kanske händer, mennär inget händer så blir man bara mer besviken?
Är inte det egentligen att hoppas, trotts att man säger att man inte gör det?
Hur ska man göra för att inte bli besviken?
Dagens visdomsord:
vänner är en själ som har tagit bostad i två kroppar
Aristoteles
