- Tankar och ångest

Natten har gett mig ångest. Du vet sådär så att du känner dig besviken när du vaknar. Du hoppas hela tiden på att du faktiskt inte ska vakna denna natten. Kanske beror det på att du faktiskt vill dö eller så spelar din hjärna dig ett trick igen. Den får dig att tro att allt verkligen är så hemskt som drömmarna säger. Kanske har du en genuin önskan att dö.
Vad ska jag säga att det är ?
Det vet jag nog inte. Mitt psyke är fuckat och det kan jag stå för. Varför säga att jag är normal när det märks så självklart att jag inte är det?!
Nätterna är det jag fruktar mest. Nätterna är då drömmarna och rösterna tar över. Det är om nätterna jag vill göra saker mot mig själv som ingen någonsin kan drömma om.
Visst är Det stört att jag är som jag är?
Men vad ska jag säga då?
Jag kan inte säga annat än sanningen och med sanningen växer den största lögnen fram.

Jag vill leva jag är inte rädd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0