- En dag till
"snälla bara en dag till... Jag vet att du kan klara det, du behöver inte tänka sådär"
Vad ska jag säga vännen, Jag måste tänka såhär. Jag har ett tvång att tänka såhär.
Var his psykolgen i morse.. Vi fortsatte med intervjun. Massor med frågor och jag tror jag var helt ärlig hela tiden.
Nästa vecka kommer dock bli svårare... vi ska prata om ett ämne som jag inte tycker om..
Vad ska jag säga då?
Måste ju tala sanning annars kan jag ju inte få hjälp. Och det är väl hjälp jag vill ha?!
Tror jag.
Fick panik idag i skolan. Mycket som hände och mycket som var jobbigt. Gick dock ganska bra att parrera det och jag gjorde inget "dumt" .
Tankarna kom dock när jag stog och väntatde på tåget, Hur enkelt det skulle vara att bara kliva ett steg för långt ut, eller halka på något löv och falla.
Jag vet inte men det skulle vara så enkelt.
Men så kom tankarna på Danne, vännerna och familjen. Alla som faktiskt (trotts att jag är en besvikelse) älskar mig.
Jag måste hålla mig på avstånd för deras skull och jag måste ta ett djupt andetag och fokusera på något helt annat framför mig än det framrusande tåget.
Jag kan inte lämna dem just nu. Min uppgift i deras liv är ännu inte uppfylld. Så för tillfället väntar jag och gör det jag måste för att överleva... Jag fortsätter mina dagar och säger till mig själv
Vad ska jag säga vännen, Jag måste tänka såhär. Jag har ett tvång att tänka såhär.
Var his psykolgen i morse.. Vi fortsatte med intervjun. Massor med frågor och jag tror jag var helt ärlig hela tiden.
Nästa vecka kommer dock bli svårare... vi ska prata om ett ämne som jag inte tycker om..
Vad ska jag säga då?
Måste ju tala sanning annars kan jag ju inte få hjälp. Och det är väl hjälp jag vill ha?!
Tror jag.
Fick panik idag i skolan. Mycket som hände och mycket som var jobbigt. Gick dock ganska bra att parrera det och jag gjorde inget "dumt" .
Tankarna kom dock när jag stog och väntatde på tåget, Hur enkelt det skulle vara att bara kliva ett steg för långt ut, eller halka på något löv och falla.
Jag vet inte men det skulle vara så enkelt.
Men så kom tankarna på Danne, vännerna och familjen. Alla som faktiskt (trotts att jag är en besvikelse) älskar mig.
Jag måste hålla mig på avstånd för deras skull och jag måste ta ett djupt andetag och fokusera på något helt annat framför mig än det framrusande tåget.
Jag kan inte lämna dem just nu. Min uppgift i deras liv är ännu inte uppfylld. Så för tillfället väntar jag och gör det jag måste för att överleva... Jag fortsätter mina dagar och säger till mig själv
" bara en dag till"
Kommentarer
Trackback
