- Mörker och panik!

Varför är mitt leende så svårt att hålla uppe?

jag vill inget annat än att falla ner i en liten hög och gråta.
Men jag tänker inte göra det.
Jag ska stå med huvudet högt och le.
Jag ska inte låta Dem vinna

Jag vill vara ensam i mörkret skrika och gråta ut min sorg.
men jag är inte ensam längre.
jag är aldrig ensam.
jag vill så gärna skrika ut all min smärta.
men det går inte.
hur ska jag avreagera mig?
hur ska ja få min chans att skrika?

jag längtar till liseberg. karuseller som går fort och upp och ner åt alla håll och kanter.
då kan jag skrika ut allt som finns i mig.
då kan jag låta all smärta få luft.
för då är det dålt av de glada skriken från andra som åker samma karussel.

Jag vill skrika jag vill gråta. jag vill låta mig övermannas av skakningar och sedan somna av utmatthet i en liten hög i min säng..
Jag vill höra elaka skratt som får mig att bli arg jag vill slå och sparka efter ansikten som inte finns.
Jag vill få slut på smärtan. jag vill slippa trycket från paniken som lurar i mitt hjärta,
men snart snart kan jag skrika.
snart kan jag släppa ut mina demoner genom skirk och tårar.
snart så slipper jag dem.

snart .

kanske jag låter psykopatisk, kanske jag låter helt dum.
men jag vill få bort det.
kanske ska jag inte skriva allt det här, här.
men det är ett sätt att tränga undan paniken yttligare.
och kanske någon förstår mig, kanske någon ser.

Tack.
tack mina vänner som finns där för mig. tack dom som alltid ställerupp när jag behöver.
tack för att ni förstår hur jag är.
tack för att ni inte dömmer mig för det här!

tack för att ni får mig att orka stå upp. tack för att ni finns !!!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0